Behöver vi verkligen falla för trycket?
Ibland känns det som att åtgärden bara tas i bruk för att minska det mediala trycket. I mitt fall så känns det så här. Covid-19 ställer till problem på alla plan i vårt samhälle, vilket är förståeligt, men trots detta kommer jag inte underfund med varför det helt plötsligt pratas om att ställa in våra studenter. Dagis och grundskolor är öppna som aldrig förr, flera hundra personer i samma omgivning, jag såg till och med en full buss häromdagen. Varför kan då inte en student firas?
458 bekräftade fall av Covid-19 i Skåne län, 1,3 miljoner invånare. 0.035 procent (15/04/20, skåne.se). Chansen är större att du vinner stort på lotto, ska det här verkligen få lov att påverka gymnasieelever på ett sådant stort sett? Gymnasieelever som inte ens befinner sig i riskgruppen. Trots allt, finns där en sak jag iallafall kan hålla med om, att ställa in studenten sänder ut ett ganska stort budskap, ett budskap som skriker “vi tar detta på största allvar”. Men när man ändå har grundskolor öppna, dagis öppna och allmänna platser öppna, framgår det tydligt att man ändå inte tar situationen på största allvar. Det lyser klart att man endast gör det för att lugna ned dem som sitter och läser nyheter hela dagarna, de som för övrigt är helt skräckslagna av alla negativa rubriker. Jag pratar förstås nu om en total nedskärning där allt försvinner, inget flak, ingen fest, ingen parad, ingenting helt enkelt. Ett mycket bättre tillvägagångssätt kan i stället bestå av restriktioner och skarpa regler, där folk som befinner sig inom riskgruppen stannar hemma, trots omständigheter.
Inte nog med att en stor dag i vårt liv nedgraderas, utan jag hävdar även att coronakrisen har höjt prestationsångesten hos många elever. Uppgifter i dagsläget pumpas ut, som om de vore ditt och datt, som aldrig förr. Det verkar nästan som att de flesta lärarnas synsätt kan summeras i att vi har ännu (!) mer fritid i vår vardag, men stämmer det verkligen? Självklart förstår jag att i den tid vi nu befinner oss i, drabbas alla på något sätt negativt, men behöver vi verkligen stryka studenten? Behöver vi verkligen gå så långt? Behöver vi verkligen falla för trycket?
Erik Kellgren
TCTE17, SöderslättsGymnasiet
