Dags att säga hejdå till ungdomslivet och hej till vuxenlivet
Men efter flera veckor av samma rutin dag in och dag ut blir man väldigt rastlös och börjar sakna mänsklig kontakt och det kan säkert många av mina kamrater i skolan hålla med mig om. Men att vara instängd och inte kunna göra något åt det är inte det är inte det värsta i denna situation som vi lever i dagens nuläge. Det värsta, enligt mig, är allt annat som påverkas av denna karantän, som konserter som blir flyttade eller inställda, alla fester man hade längtat till för att släppa loss och ha roligt. Men det jag mår dåligt över som kan bli inställd och flyttat är vår student. Vi har kämpat i snart tre år och längtat och tänkt på den dagen det är ens egen tur. Efter att ha sett kompisar och syskon ha på sig sin vita mössa och varit det gladaste de varit i sina liv och nu tas den glädjen från en. Nu sitter man i stället och oroar sig över vad som kommer att hända. Man får inget klart svar, bara spekulationer över vad som kanske kan hända.
I 13 år har vi väntat på den dagen i juni när vi ska få kasta hatten i skyn och springa ut från skolan. Säga hejdå till ungdomslivet och hej till vuxenlivet. Vi har sett fram emot en bal, champagnefrukost, ett utspring, flakåkning och att avsluta med en stor fest med hela släkten och vänner. Vi har sett fram emot en dag som ska vara vår dag och ingen annans. Men nu har vi blivit bestulna på denna glädje på grund av denna sjukdom. Vi har redan spenderat flera tusen kronor på saker som spexdräkter och studentmössor, som skulle användas för att ha ett så bra firade som möjligt, men som nu gått till spillo. Jag har fortfarande hopp om att vi kan ha vår speciella dag när den är menad att vara, men allt beror hur det fortsätter med spridningen av covid-19 här i Skåne. Jag vet att jag inte är den enda som hoppas tror nog att alla treor känner som jag att vi vill ha traditionell student och att den ska vara i juni på ett eller annat sätt.
Gustav Strandberg
TCTE17, Söderslättsgymnasiet
