Ordet kompromiss borde bytas ut mot ansvarslöst agerande
Hemmet har blivit till min arbetsplats, samtidigt som det fortfarande ska vara mitt hem och min fristad. Normala skoldagar existerar inte längre och längtan efter att ta studenten, dansa spexdans med klassen och gå på balen har gått upp i rök. Vad exakt kämpar jag för just nu? Och varför i hela friden öser lärarna på med mer läxor än någonsin?
Det är ett stort bekymmer med det pågående covid-19-viruset som sprider sig runt om i världen, och med all respekt som jag har för viruset så förstår jag fullständigt varför vissa drastiska åtgärder och restriktioner har införts, som till exempel ställa in studentfiranden. Men det som bekymrar mig mest är just, varför, endast vi gymnasieelever ska drabbas i högsta grad. Högstadieskolor samt grundskolor är fortfarande öppna, men till vilken nytta? Att just vi elever på gymnasiet som har slitit hårt i tolv år, längtat till att ta studenten ska drabbas mest, gör mig förbannad. Frågan är just varför vi?
Allting annat i vårt samhälle rullar på som vanligt. Alla restauranger är öppna, alla shoppingcenter säljer som vanligt, högstadieskolor undervisar som vanligt men just vi 01:or som har längtat sönder till att ta studenten om två månader, får inte? Mitt förslag är att Sverige, riksdagen, samt kommunerna tar ställning till problemet och försöker hitta någon slags kompromiss om hur man kan hantera covid-19 pandemin bättre, minska smittspridningen och inte bara straffar oss elever som går på gymnasiet samt högskolor och låter all annat undervisning rulla på som vanligt. I nuläget känner jag mig som student orättvist och felaktigt behandlad. Även fast jag har full förståelse för att man i nuvarande situation omöjligt kan ha en fantastisk student, så måste det finnas en bättre lösning än att endast vi gymnasieelever drabbas hårdast.
Känslan att sitta hemma i sin ensamhet, utan att träffa sina klasskompisar och långsamt fira in studenten suger rent ut sagt, och det värsta av allt är att ingen kan ge en ett konkret svar på hur man ska lösa detta problem och vad som kommer ske i framtiden. Allt man gör är att sitta hemma med en hög läxor som är större än någonsin och gråter sig själv till sömns då hela skolsystemet känns meningslöst. Vad kämpar jag för just nu? Studenten? Ah juste, vilket skämt, för ingen kan ens svara på om vi får ha någon student eller inte, och framför allt när.
Natalie Georgi
TCTE17, Söderslättgymnasiet
