De fördärvar näringslivet
Birgitte Bonnesens sorti från Swedbank kom hastigt, innan bolagsstämman hade hunnit säga sitt. Det är bara ett första steg mot en nödvändig omstöpning av bankens styre, där i slutänden storägare som Folksam och pensionsbolagen AMF och Alecta är viktiga aktörer. I grunden är det passivt ägande som ger möjlighet till de högsta tjänstemännens oförsiktiga och övermodiga styrning. Kom ihåg att mycket av den akuta krisen kommer i det usla hanterandet av den misstänkta penningtvätten som ligger längre bakåt i tiden.
Swedbank må vara en bank som numer tävlar med de klassiska affärsbankerna. Men det doftar fortfarande folkrörelse om Swedbank. Med sitt ursprung i Sparbanker och Föreningsbanken, är det fortfarande många vuxna svenskar som förknippar denna bank med goda, vardagsnära värderingar. Flera generationer växte upp med Spara & Slösa och Lyckoslanten. Bankboken var ett givet ställe att spara pengar på, en årlig instämpling av räntan gav åtminstone en illusion av att det var en smart grej att ha pengarna där. Sparbankseken var en småfolkets symbol mot de råa kapitalisternas krösusverksamhet.
Men genom svenska bankkriser och finanskriser har det visat sig att de gamla folkrörelseinstitutionerna klarat sig dåligt. Bankerna har tvingats stöpa om sig i nya former och det som i dag är Swedbank har i flera omgångar varit i sådan kris att det gungat för den egna bankens existens och hela banksystemet. Allt medan exempelvis Handelsbanken styrt igenom även de vildaste finansstormarna.
De baltiska äventyren höll på att krascha Swedbank för tio år sedan, och nu är det där anklagelserna om penningtvätt återigen har sitt ursprung. Egentligen är det inte särskilt förvånande, baltikums banker kom ur det sovjetiska systemet och svårigheterna med att som Swedbank ta över Hansabank ska inte underskattas. Det som enkelt förklaras som penningtvätt när det beskrivs i medierna var långt i från alltid lätt att upptäcka och skilja från acceptabla affärstransaktioner. Swedbank förefaller också bara vara en liten del av Danske Banks betydligt större penningtvättsskandal.
Swedbanksröran har dock accelererat vidare, med anklagelser om möjliga insiderbrott och Ekobrottsmyndighetens razzia mot huvudkontoret som utmynnade i misstanke om grovt svindleri. Dessutom har en amerikansk finansmyndighet inlett en utredning mot Swedbank, kopplat till advokatfirman Mossack Fonseca och dess kunder, enligt SVT.
Att Swedbank åter hamnar i trubbel är sorgligt på flera sätt. Självklart för banken, dess anställda, aktieägare och kunder. Swedbanks ledning har flera gånger gjort sitt bästa för att solka ned bankens rykte. Finner man misstanke om att något gott snett ska visselblåsare hyllas och grundliga utredningar dra fram smutsen från höga hyllor och skymda hörn. Det har inte Swedbank klarat av.
På ett större plan är det som händer i Swedbank ett hårt slag mot förtroendet för marknadsekonomin. Så stora centrala aktörer – banker är trots allt en förutsättning för att ett modernt ekonomiskt system ska fungera – får inte hålla till ute i gråzoner eller över dem. Det arbetande fotfolket som en gång tog fram och tummade på bankboken blir än mer cyniskt inställt till dem där uppe, de som roffar åt sig och när det går åt pipsvängen drar i snöret till stora fallskärmen. De har rätt i att bli förbannade.
Topparna i finansvärlden och näringslivet har betalt för att ta stort ansvar. Det är helt okej – under förutsättning att de förmår att ta det ansvaret. Agerar man så svagt som ledning, styrelse och storägarna har gjort i Swedbank skadar man svenskt näringsliv och svensk ekonomi mer än man gör nytta. Då bör också fler än vd lämna sina uppdrag. Utan ersättning.
