Vänta inte på myndigheterna
”Gör vad ni måste göra!” I en extraordinär reportageserie i Svenska Dagbladet har reportern Åsa Erlandsson och fotografen Staffan Löwstedt under en månad följt covid-19-vården på Södertälje sjukhus. I en av de absolut mest coronadrabbade regionerna i Sverige har sjukhuset ställts inför ett enormt tryck. Erlandsson och Löwstedt skildrar personal som får agera både vårdare som meddelar att ”vill du att vi gör detta, det är din sista chans men vi vet inte om det lyckas” och som vikarierande anhöriga i livets slut. Journalisterna visar att även människor mitt livet – alls icke bara de allra äldsta och sjukaste – kan drabbas mycket svårt av detta oförutsägbara virus.
Men med reportagen kommer också andra insikter. Som att det avgörande för hur väl sjukhuset fungerar var enskilda människors förmåga att inse vad som var på gång och att de hade mod att fatta nödvändiga beslut i rätt tid. På Södertäljes sjukhus var ledningens respons snabb när larmen kom från Italien om att något extremt allvarligt pågick. I Södertälje gav vd:n Christophe Pedroletti ordern om att ställa om sjukhusets verksamhet till coronavård. För att lyckas krävdes den redan pressade personalens totala engagemang, där de flesta oavsett normala roller fick övergå till att vårda covidsjuka patienter. Sjukhuset byggdes också om rent fysiskt, där operationssalar anpassades för att fungera som intensivvårdavdelningar och ventilationssystemen förändrades så att virus inte skulle smita ut från salarna.
Apropå ”smita ut”. När Folkhälsomyndigheten i början av mars fortfarande betraktade risken för allmän smittspridning som måttlig bjöd styrelsen i Wallenbergsstiftelsen in till lunchföredrag. Talade gjorde Siv Andersson, professor i molekylär evolution vid Uppsala universitet och vice vd vid det delvis Wallenbergfinansierade Science for Life Laboratory. Andersson gjorde klart för styrelsemedlemmarna att detta virus kommer att spridas på ett helt annat sätt än tidigare coronavirus . ”Siv är ju en duktig pedagog, så vi var livrädda när hon var klar med sin dragning”, sa Peter ”Poker” Wallenberg till SvD 20/5.
Så fattade styrelsen snabbt ett beslut att med 50 miljoner kronor finansiera ett laboratorium för test av virusförekomst. Två forskare, som själva varit i Kina i januari för att studera viruslabb, fick uppdraget att leda verksamheten. På fem veckor byggde Mathias Uhlén och Lars Engstrand upp ett labb, något som normalt tar år i anspråk. Med egna kontakter lyckades de få tag i utrustning, trots att efterfrågan var extremt hög just då. I dag gör labbet tusentals tester per dag.
Enligt Mathias Uhlén togs beslutet att köpa robotar och reagenser för drygt 50 miljoner kronor utan att man visste om de skulle få användas. Som det heter i SvD: ”Beslutet fattades i en tid när myndigheterna, enligt Uhlén, var ganska svala till masstestning, eller rentav emot”.
Detta är ett par exempel på hur enskilda människor kan ha avgörande betydelse för hur krissituationer hanteras. Det är inte så att politiker eller ens centrala myndigheter sitter på all kunskap och all information i rätt läge. Det är myndigheternas uppdrag att så fort som möjligt suga upp all tillgänglig kunskap och att försöka fatta beslut utifrån det. Men de kommer aldrig att kunna ha hela bilden av allt som händer där ute. Inte av hur ett elakt virus fungerar eller om hur fort det kan gå att bygga upp testkapacitet, inte vad som krävs för att ställa om ett sjukhus eller vilka möjligheter det finns att snabbt finna ett nytt vaccin eller ett botande läkemedel.
Få människor sitter i styrelsen för en Wallenbergsstiftelse, sällsynta är också världsledande virusforskare och rätt få är vd eller chef för ett sjukhus. Men i både stort och litet är det oftast personer med fötterna ute i verksamheter som uppfattar skeenden och börjar leta efter lösningar långt innan insikten har nått myndigheternas korridorer och politikernas protokoll över dagsaktuella frågor.
Centrala myndigheter har en oerhört viktig funktion. Men att göra dem och deras företrädare till uttolkare av all världens samlade kunskap är att övervärdera dem och deras roll. Det riktigt avgörande sker ofta någon annanstans, hos människor som inte riktigt har tid att vänta på att byråkratin och politiken ska hinna ikapp.
